Vägmärken

Alla svenska vägmärken och trafikskyltar.

På den här sidan hittar du alla svenska svenska vägmärken. Du kan ladda ner alla vägmärken i olika filformat och du kan kommentera och ställa frågor som andra användare kan svara på. Vägmärken regleras internationellt av FN:s Konvention om vägmärken och signaler. Detta betyder att vägmärkena i huvudsak är likadana i europeiska länder vilket underlättar den internationella trafiken.

Plugga körkortsteori online på din dator, mobil eller pekplatta med Körkort.se. Du tränar med alla nya körkortsfrågor och alla sveriges vägmärken.

Även Sverige följer denna konvention, men man har några avvikelser, som dock tillåts av konventionen. Framför allt är bakgrundsfärgen för varnings- och förbudsmärken gul, medan konventionen i första hand rekommenderar vit, vilket de flesta europeiska länder har.

Svensk vägmärkesförordning (2007:90) – från 1 juni 2007
I djungeln av vägvisare

Gul bakgrundsfärg på både varnings- och förbudsmärken används exempelvis i Sverige, Slovenien, Serbien, Montenegro, Finland och Makedonien. I Polen och Grekland har man valt att ha gul bakgrund på varningsmärken och vit bakgrund på förbudsmärken. Vit anses vara tydligare eftersom symbolerna är svarta och därmed syns bättre mot den vita bakgrunden. Gult anses dock ha fördelen att detta syns bättre under vintern. Dock kan gult synas sämre under hösten på grund av att höstlöv kan vara både gula och röda.

För vägvisningsmärken varierar färgerna kraftigt. För vägvisningsmärken som avser motorvägar är de i Sverige gröna med vit text, de kan vara blå också enligt konventionen. Sverige har valt grönt eftersom blå bakgrund används för vanliga landsvägar. Grönt för motorväg och blått för landsväg är mycket vanligt i Europa. Se Färger på lokaliseringsmärken.

Många av de vägmärken som är i bruk i Sverige är ritade av Kåge Gustafson. En uppskattning som gjorts är att han har ritat runt 200 vägmärken. Även Tratex, typsnittet som används på skyltarna, har formgivits av Gustafson

Någon form av vägmärken har funnits i minst ett par tusen år. Föregångarna till dagens vägmärken var olika former av märkningar längs olika vägar för framförallt de som tog sig fram med häst. Träd kunde till exempel märkas för att folk skulle hitta lättare och ibland sattes stenar upp för att markera var vägen gick. Vissa runstenar har också använts för vägvisning. Efter en tid tillkom milstolpar längs vägarna och dessa var oftast gjorda i sten.

Under 1910-talet blev bilarna allt vanligare och behovet av vägvisning längs vägarna blev allt större. Samtidigt var de vägvisningar som då existerade inte av enhetlig standard och de upplevdes som ålderdomliga eftersom de bestod av milstolpar och ett antal enklare skyltar vid gästgiverier. 1916 tog Kungliga Automobilklubben fram en typ av skyltar som bestod av en triangel och under triangeln fanns det en text som förklarade märkets budskap. Några år tidigare hade det vid en internationell konferens 1909 i Paris beslutats om en enhetlig typ av vägmärken som bestod av runda blå tavlor med vit text.

Med tiden blev den europeiska standarden en sorts kombination av den standard som fastställts i Paris och KAK:s standard. De trekantiga märkena från KAK utvecklades till varningsmärken medan de märken som togs fram i Paris blev förbudsmärken. Denna standard spreds ut över hela Europa. Detta ledde till att man började ta fram vägmärken av enhetlig modell. 1931 fastställdes en enhetlig standard som gällde för hela Europa. Sedan dess har vägmärkena förändrats flera gånger och nya vägmärken har tillkommit.

Allt om körkort med teoriprov och vägmärkestest online. Använd koden kkf10 och få 10% rabatt.

Vägmärkena är indelade i kategorier,
Förbudsmärken
Anvisningsmärken
Påbudsmärken
Upplysningsmärken
Väjningspliktsmärken
Lokaliseringsmärken
Symboler
Tecken av polisman m.fl.
Tilläggstavlor
Trafiksignaler
Vägmarkeringar
Andra anordningar
Nya vägmärken
Körkortsprov

Den första svenska kungörelsen angående vägmärken var SFS 1931:252. Den innehöll föreskrifter om:

Vägvisare
Ortnamnstavlor
Varningsmärken
Vägmärken till upplysning om förbud med avseende å trafiken
Vägmärken till upplysning om sätt och riktning för trafikens rörelse
Vägmärken till upplysning om vägs nyttjande för särskilt ändamål
Allmänna föreskrifter

Kungörelsen var allmänt skriven och innehöll bara ett fåtal bilder av vägmärken:

Varningsmärke för gupp
Varningsmärke för vägkrök
Varningsmärke för korsväg
Varningsmärke för bevakad järnvägskorsning i plan
Varningsmärke för icke bevakad järnvägskorsning i plan
Varningsmärke för annan fara än sådan som avses med tecken 1-5
Upplysning om körriktning
Upplysning om att rotationstrafik ska förekomma
Vägvisare
Teckensnitt för skylttexter
Gult och rött färgexempel

Nu gällande lag är Vägmärkesförordningen, SFS 1978:1001.

Det händer också att vägmärken avskaffas helt i Sverige. Ett exempel är påbudsmärket för minimihastighet, som finns med i konventionen om vägmärken, och används exempelvis i Tyskland. Ett annat exempel är förbudsmärket för tätbebyggt område, som visade en vertikal huvudväg, korsad av tre horisontella mindre vägar. Det har några årtionden senare återinförts i helt annat utförande, i överensstämmelse med konventionen.
Färger på vägmärken
Motorway O.svg
Sweden road sign E1.svg

I Sverige har vägmärken ändrat färger några gånger. I början var nästan samtliga anvisningsmärken och lokaliseringsmärken gula med svart text och svarta tecken. Under 1950-talet började det göras prov med nya typer av färger och teckensnitt. Tester gjordes från 1955 och från 1958 infördes en ny färgskala som gick ut på att vägmärkena skulle ha en vit reflekterade text eller vita reflekterande symboler. Bakgrunden skulle vara i en mörkt blå färg som nästan var svart. Detta ansågs vara tydligt i mörker. Den mörka bakgrunden skulle inte vara reflekterande.

Det var under denna tid som man i Europa införde vägmärket för motorväg och i de flesta andra länder blev de antingen gröna eller blå. I Sverige införde man samma symbol för motorväg som antagits av de andra länderna, men med den skillnaden att det fick en mörkblå bakgrund i likhet med andra svenskspråkiga vägmärken. I övriga länder hade man börjat införa två olika färger som skulle särskilja motorvägar och landsvägar. I Sverige gjorde man inte det, utan hade den mörkblå färgen som standardfärg oavsett vägstandard. Enda undantaget utgjordes av skylten; enskild väg, som hade gula skyltar.

Från och med 1978 beslutade Vägverket om att övergå till en ny färgskala på skyltningen. Landsvägar skulle från och med nu få blå skyltar medan motorvägar skulle få gröna. Detta var en standard som var vanlig i flera andra europeiska länder. Under 1980-talet skedde ett successivt byte av skyltarna på de svenska vägarna. Detta tog lång tid och i vissa fall kunde några enstaka större vägar ha kvar äldre mörkblå skyltar ända fram till slutet av 1990-talet. De äldre mörkblå skyltarna kan än idag ses på ett litet antal glest trafikerade småvägar och liknande ställen.

3 Responses to Vägmärken

  1. Janicke says:

    Undrar om ni kan hjälpa mig genom att tala om vem/vilken myndighet (eller vad det är) som bestämmer HUR det ska skyltas vid vägarna. Vem bestämmer om det ska skyltas t ex med Genomfart förbjuden eller Fordonstrafik förbjuden.
    Tack,
    Janicke

  2. Vahid Sahebnassagh says:

    Hej , Jag skulle vilja få alla vägmarken på pdf file

  3. AnnChatrine Gunnarsson says:

    Vem ska betala och sätta upp vägmärken som upplyser om allmänna insrättningar, t ex hälsocentral.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>